Reportage om Byggnadshyttans kalkbränning av Åsa Stenström

Småskalig produktion av Gotlandskalk

När jag kör till Byggnadshyttans kalkugn vid Rings i Hejnum är det höst och Daniel Sjöberg, Roger Johansson och Levi Bengtsson håller på med att packa kalkugnen. De har redan färdigställt de nedre lagren där de lagt stenen i tårtbitar så att elden sen leds längs en y-formad gång för att hetta upp stenen från flera håll. De ställer också dit så kallade dragstockar mitt i stenen. När de har brunnit upp fungerar tomrummen som skorstenar.

Nu vill de ha en stor stenhäll på plats i öppningen och då använder de en lastmaskin, det är viktigt att spara på kroppen.

– För dem som höll på att bränna kalk förr i tiden var det ett slitjobb, förklarar Daniel. Det var tungt, skitigt och de fick frätskador. Idag använder vi skyddsutrustning och lastare.

Bästa kalken finns på Gotland

I Hejnum ligger kalkstenshällen öppen eller med bara ett tunt jordlager ovanpå. Den vita kalksten som finns i brottet håller god kvalitet och innehåller ungefär 98 procent kalciumkarbonat och resten lermineral. Förr sprängde man för att komma åt stenen, idag sker brytningen med maskin.

Kalk har brutits och bränts på Gotland kanske så tidigt som på 1000-talet, med ett uppsving under 1600-talet då export av bränd kalk blev en viktig inkomstkälla.

Kunskapen om hur man bränner kalk lärs ut från person till person på Byggnadshyttan. Levi som är yngst i gänget håller på att lära sig nu.

– Vi är traditionsbärare. Det gäller att vi kommer ihåg de här processerna för framtiden, understryker Levi.

Den tåliga hydrauliska kalken

När jag besöker kalkugnen första gången förbereder de för att bränna hydraulisk kalk. Då använder de sten som inte är så ren, utan innehåller andra ämnen som exempelvis lera. Det gör att slutprodukten kan härda även i fuktiga miljöer, som en grund, ja till och med konstruktioner under vatten. Det blir lite mer som cement.

Först packar de in vit kalksten för att göra vanlig kalkputs av, sen lägger de på den blågrå kalkstenen som ska bli hydraulisk kalk. Allra överst lägger de silikattegel som ett lock.

Det tar tre dagar att packa ugnen och sedan tre dygn att bränna stenen.

Elda tills lågorna blir blå

Vid mitt andra besök jobbar två personer i 12-timmars-pass för att hålla elden igång. De bor i en husvagn.

Det går åt 30–40 kubik furuved och temperaturen ska hållas runt 900°C.

– Det svåraste är att hålla sig vaken, man får helt enkelt inte glömma att lägga in ved, påpekar Daniel. Somnar man så att elden slocknar, då är det kört.

I början eldar de lugnt för att få bort all fukt, blir elden för häftig kan det explodera. När fukten är borta är det bara att elda på. Vid mitt besök har elden brunnit i två dygn.

– Det är mysigt att sitta här på kvällarna och elda, berättar Gundemar. Arbetet är lugnt. Vi rakar ur glöd, bär fram ved och lägger in.

När kalkstenen börjar bli klar kan man se att lågorna är blå. De plockar ur en provsten som släcks med vatten, är den klar faller stenen sönder till pulver.

Därefter måste stenen svalna, men inte för mycket och den måste skyddas från fukt så den inte börjar släckas i ugnen. Det brukar räcka med att vänta två till tre dygn och sen plockar de ur stenen.

Traditionell produktion

Den s k packstenen läggs i en container för att sedan fraktas till Byggnadshyttans släckningsplats. De tillverkar både våtsläckt, jordsläckt och torrsläckt kalk. En del används till deras egna restaurationsarbeten, men de säljer också kalkprodukter.

Det finns ett stort intresse för traditionellt tillverkade kalkprodukter. Många bryr sig om sina gamla hus och vill använda genuina material. Kalkproduktionen är en viktig del av Byggnadshyttan Kalk & Byggs själ.